Min förlossningsberättelse

Eftersom det är 1 år sen min lilla tulta kom till världen så tänkte jag skriva ner min förlossning, det jag minns av den ;)

Fredagen den 8 Januari 2010 hade vi fått tid hos specialistmödrarvården eftersom jag hade PUPPP som är en allergiklåda som kan drabba gravida kvinnor, man får då nässelutslag över hela kroppen och det KLIAR! Denna klåda är fruktansvärd, det såg ut som jag hade rullat runt i en hög full av brännässlor. Och eftersom jag var i vecka 38+4 så sa min barnmorska att om du inte orkar längre så ska vi försöka ordna en igångsättning för dig och skickade mig då till specialist mödrarvården.

Jag fick träffa en läkare som ställde lite frågor och kände på min livmoderstapp, jag var öppen 1 cm, hade haft lite värkar strax innan nyår och dom hade visst gjort lite nytta. Läkaren tyckte att vi skulle vänta tills måndag med att sätta igång mig, jag bröt ihop fullständigt, hade inte sovit på 2 dygn, höll på att klia sönder mig och då vill man inte höra att vi kan väl se vad som händer över helgen typ. Anledningen varför hon ville vänta var att det var fredag vilket jag fullständigt sket i, jag orkade inte mer! Hon gick då ut och pratade med barnmorskorna på förlossningen tror jag, sen kom hon tillbaka och sa att dom skulle sätta igång mig.

Jag och Johan fick ett rum på förlossingen, läkaren gav mig en mjukgörande gel som man får när man blir igångsatt förklarade lite för mig vad som skulle hända. Jag skulle ligga stilla i 1 timma så gelen kunde värka, sen skulle man se vad som hände under dagen om jag öpnnade mig mer eller inte. Hade jag inte öppnat mig nåt innan kl 6 på kvällen så skulle man förmodligen avvakta till morgondagen.

Den här igångsättningsgelen gör att man kan få pinvärkar, det är värkar som känns men inte gör någon nytta och självklart fick jag det, de var obehagliga och jag vaggade fram och tillbaka för att lindra det och det fungerade väl lite. Vi fick  mat, men jag var inte hungrig så Johan åt maten istället.

Nu var klockan 6 på kvällen och barnmorskan kände på mig, jag hade inte öppnat mig något så hon skulle kontakat läkaren som var tjänst och se vad dom skulle göra, skulle jag få sova eller få en ny gele? Efter en stund återkom hon och sa att jag skulle få sova, men eftersom jag hade lite pinvärkar då och då fick jag bricanyl som avstannar sammandragningarna och 2 värktabletter. Jag fick även en insomningstablett som gjorde att jag skulle få sova, det tar ju på krafterna att föda barn. Eftersom nu klockan var 9 på kvällen så var det även skiftbyte så barnmorska kom in och sa hejdå för kvällen och vi syns imorgon för då ska vi föda barn, jag var ju helt säker på att det var hon som skulle förlösa mig.

 Jag tog inte insomningstabletten direkt utan väntade till klockan var cirkus 20 - 21, somnade strax efter 21, men vid 22 vaknade jag igen av att jag kände obehag så jag ringde påden nya barnmorskan som kom in och kände på mig, det visade sig att jag hade öppnat mig till 3 cm bara sådär. Så nu fick vi ett förlossningsrum där jag fick bada och andas lustgas. När jag började andas lustgas tappar jag även tidsuppfattningen. När jag badat klart efter 2 timmar kände barnmorskan på mig igen, jag minns inte om jag hade öppnat mig mer eller inte, i vilket fall som helst så tar hon håll på mina hinnor och klart fostervatten rinner ut. Nu börjar det göra mer ont och jag andas lustgas frenetiskt! Kan ju även nämna att jag försöker sova emellan mina värkarn då min insomningstablett börjat verka rätt bra. Barnmorskan frågar om jag vill ha epidural och jag tackar ja till den.

Efter en stund kommer narkosläkaren in som ska lägga epiduralen. Precis innan han ska lägga den börjar jag krysta, han frågar undersköterskan om jag är öppen 10 cm, nej hon är bara öppen 5 cm. Sagt och gjort han lägger den, epiduralen börjar verka, jag fortsätter att krysta och det är då undersköterskan och barnmorskan inser att jag är öppen 10 cm, på någon timma öpnnar jag mig alltså 5 cm.

Nu krystar jag för fullt, barnmorskan vill att jag ska ställa mig upp eftersom bebisen inte sjunker och jag tycker bara hon är fruktansvärt jobbig. Jag försöker även pilla bort sladden som går till elektroden som sitter på bebisens huvud, den låg nämligen och skavde på mina utslag. Nu har bebisen börjat sjunka efter 1 timmas krystande. Jag fortsätter att krysta, jag är fruktansvärt trött, sover mellan krystvärkarna, säger att jag orkar inte mer, barnmorskorna och Johan säger jo det gör du, snart är det färdigt. Nu ser barnmorska huvudet och säger vad mycket hår och jag kläcker ut mig "Det är bara för att jag haft sådan halsbränna" jag tror nog hon skrattar åt mig barnmorskan.

Nu börjar det hända saker, alla barnmorskor kommer in till vårt förlossningsrum eftersom vi är dom enda inne på förlossningen. Bebisen vill inte komma ut, en barnmorska ligger på min mage och trycker, dom andra står där nere och drar och klipper. Det visar sig att bebisen har fastnat, antingen har hon inte hunnit rotera eller har hon roterat ett xtra varv och då föds bebisar fram genom yttrepress som det heter. Jag säger eller skriker att nu gör det ont då hennes huvud kommer och plupp säger det så är hon ute, dom drar ut hennes fort. Äntligen var det över, jag frågar vad det är för nåt, bebisen skriker inte, bara gnyr ytterst lite. De daskar till bebisen några gånger och skrik hörs. Och upp på bröstet får jag världens finaste flicka. Jag och Johan tittar på varnadra helt omtumlande över att det gick så fort, 5 timmar från första värken. Vi är världens lyckligaste föräldrar till våran underbara dotter Linnéa Liv Johlin

Min graviditet och förlossningslista.

Jag såg att Olivia och Mariatheres har gjort denna lista så jag gör den med :)

1. Hur gammalt är ditt yngsta barn? 11 månader, tultan fyller 1 år om exakt 2 veckor.

2. Hur många veckor var du gravid? 38+5 tyckte hon det var dags och det tyckte jag med.

3. Längd och vikt på bebben? En liten tungviktare var hon allt när hon föddes 4460 g och 54 cm

4. Födde du med eller utan smärtlindring? Med. Jag badade i cirkus 2 timmar och i badet fick jag lustgas, då försvann också min tidsuppfattning, och när jag var så hög på lustgasen så bad jag visst om epidural med så det fick jag med.

5. Vaginalt eller kejsarsnitt? Vaginalt.

6. Hur många timmar varade förlossningen räknat från första värken? 5 1/2, här gick det snabbt. Det sägs att om första barnet kommer fort så går 2:a barnet fortare, bara att tälta utanför förlossningen då vid nästa barn ;)

7. Bästa minnet från förlossningen? När hon börjar skrika och jag får upp henne på bröstet.

8. Vilken färg hade din partner under förlossningen? Normal, kritvit, grön eller – vet ej, han låg på golvet kunde inte se honom.  Normal tror jag, jag var så fokuserad på att föda.

9. Förlossningen jobbigaste ögonblick? När jag inser att hon sitter fast och alla barnmorskor står inne hos oss, en ligger på magen, en klipper och en drar ut henne. Hon fastnade för att antingen hade hon inte hunnit vrida sig till rätta eller lyckats vrida sig ett xtra varv och då hamnar dom på snedden när dom gör så.

10. Förlossningens bästa ögonblick (förutom när barnet kom ut!)? När EDAn började verka. Hallelujamoment ;)

11.Vad var det bästa med att vara gravid? När man kände bebisens sparkar och dess buffar. Veta att vi skapat ett nytt liv.

12. Vad var det sämsta med att vara gravid? Inget fram tills v32 då dessa fruktansvärda nässelutslag ploppade upp. HUUUUA säger jag bara.

13. Hur mycket vägde du innan graviditeten? 44 kg

14. Hur mycket väger du idag? 49-50 kg

15. Vad är du mest nöjd med på din kropp efter graviditeten? Att kroppen återämtade sig snabbt.

16. Minst nöjd med i kroppsväg efter graviditeten? Magen.

17. Konstigaste kommentar du fick under graviditeten? Är du säker på att du inte väntar tvillingar? Jag kan tilläga att jag var enorm när jag var gravid, mitt nya smeknamn blev magen och Malin ;)

18. Tyckte du att din partner var där för dig på ett bra sätt under förlossningen? Absolut, han stöttade mig hela tiden. 

19. När ska du börja jobba igen? Hade jag fått välja så hade jag ju gärna blivit hemmafru :) Jag börjar jobba lite smått i vår sen efter sommaren börjar jag jobba fullt. 

20.Planerar ni syskon? och i såfall hur pass snart?: Jag vill gärna ge Linnéa 2 syskon, men när det får tiden utvisa.

21. Om du har flera barn, hur många månader skiljer det dem emellan? Jag har 1 barn. 

22.Hur smärtsam tyckte du förlossningen var på en skala från 1-5? En 3 - 4.

23.Blev förlossningen som du tänkt dig? Jag hade väl inte tänkt hur den skulle vara direkt, men hade ställt in mig att det kunde ta cirkus 2 - 3 dygn, så jag blev ju glatt överraskad att det bara tog 5 1/2 timme.

24. Bästa pryl du packade ner i BB väskan? Hygienartiklar som schampoo och duschtvål, underbart att duscha efter en förlossning, kände sig lite fräschare.

25. Något du önskat att du haft med dig i BB väskan? En bra amningsbh.

26. Fick du bra stöd av personalen på förlossningen och BB? Ja, all personal var underbar!

27. Hur reagerade du på lustgasen (Om du tog någon)? Jag blev "full" och spydde. Tror iofs det är en reltivt vanlig biverkning.

Dan före dopparedan!

Dagen före julafton idag, kan inte fatta att det är jul igen, tycker inte det var längsen det var julafton, men det är ju 1 år sedan redan.

Och för 1 år sedan blev jag inlagd på sjukhus då jag hade fått nässelutslag över hela kroppen och man inte visste var det var, så julafton förra året det spenderades på sjukhus. Tack och lov var det ju inget farligt, bara jag som blev överkänslig mot mina graviditetshormoner, (vilket är väldigt ovanligt) och detta resulterade i fruktansvärt kliande nässelutslag även kallat PUPPP  och dom höll i sig tills lilla tultan föddes.

Idag blir det nog iaf en tripp till Göteborg för fira lite jul med mamma och mormor .

Jag för 1 år sedan

090515

Här kommer jag skriva om graviditet
Efter 13 månaders väntan så var jag äntligen gravid.
Den 15 maj 2009 blev det ett plus på stickan. Glädjen var enorm, samtidigt som jag var super nervös och orolig (har haft ett missfall innan i v14).
Men min underbara Johan lugnade mig hela tiden och sa att allt kommer gå bra.

Vecka 4 - 12
Den första veckan kände jag inte så mycket, inget illamående eller trötthet, men runt vecka 6-7 sa det pang.
Tröttheten var enorm, jag sov, sov, sov och sov men blev inte piggare för det. Illamåendet kom nu med.. Det jag åt de 3 månaderna var yogurth, risifrutti, citroner och det om gick ner utan att jag ville kräkas.
Jag var inte mycket till flickvän de första månaderna eftrsom jag bara sov och sov.. Minns faktiskt inte så mycket av den första tiden heller..
Tur att jag har världens underbaraste Johan som var så förstående <3<3<3

Under de första veckorna visade det sig att jag hade fått hypothyreos
(för höga sköldkörtels värden).
Om man inte behandlar hypothyreos under en graviditet kan barnets
centrala nervsystem drabbas av störningar och du kan få missfall.
Nu började jag behandlas tidigt, redan i vecka 7. Och man måste gå och ta prover 1 gång i månaden så att man ser att värderna ligger bra,
annars får man höja eller sänka medicin dosen.

Vecka 13 - 24
Nu började illamåendet lägga sig, underbart skönt. Men samtidigt var jag tacksam för att jag mådde illa för visste jag att allt var som det skulle.
Jag fick även göra ett tidigt ultraljud nu, det var egentligen inte meningen att jag skulle göra ett ultraljud, men på läkarbesöket så kände man inte att min livmoder vuxit något (antagligen för att jag inte kunde slappna av) så då gjorde man ett ultraljud för att se så allt såg bra ut, och det gjorde det. 
Tultan låg där inne och snurra runt och vinkade :).
Från vecka 15 hade illamåendet gått över helt och jag var mer till flickvän nu
efetrsom jag inte sov bort dagarna, (när man var ledig).
Johan och jag hade semster och vi njöt av sommaren 09,
vi såg U2, var i Varberg och bara va.

090824
Nu var det dags ultraljudet, dagen vi skulle få se vårt underverk. Min enda tanke innan ultraljudet var "bara hjärtat slår" och det gjorde det, allt såg fint ut, Tultan var en riktig livlig krabat. Den 17 Januari beräknades Tultan födas.

Från vecka 19 - 24 tyckte jag att magen växte hela tiden, jag hade nog redan gått upp en cirka 10-15 kg!!! (Jag var dock väldigt liten och smal innan, 44 kg)

Vecka 25- 31
Under denna tiden flöt graviditeten på bra, jag var dock väldigt stor,
mitt nya smeknamn var "magen och Malin". Jag hade lite sammandragningar då och då,
då satte jag mig ner och vilade i den mån jag kunde.
När jag var i vecka 29 la sig Tultan till rätta i magen.

vecka 32-38
En lördag morgon i vecka 32 vaknade jag av att min mage var lika hård som en fotboll och jag kunde inte böja mig ner.
Ringde till förlossningen och de tyckte att jag skulle komma in.
Inne på förlossningen fick jag ligga med en ctg kurva, allt såg jätte fint ut, men mina sammadragningar var lite onda så det beslutades att jag skulle få bricanyl ( det stoppar oftast dem) och göra en undersökning för att kolla så jag inte öpnnat mig. Allt såg fint ut, min livmoderstapp var inte påverkad.
Nu slutade jag också jobba (jobbar som undersköterska på sjukhus).

I en vecka fick jag vara lugn. En dag började det nämligen klia nåt hysteriskt, har aldrig varit med om nåt liknande. Tänkte dock inte mer på det jag gick och kliade mig, efter 1 veckas kliande gav jag upp,
(hade nu börjat få utslag på armar och händer). Jag ringde barnmorskan och fick komma ner för att ta prover för graviditetshepatos
(man ser då om levern är påverkad).
2 dagar innan julafton kom provsvaren, levern var inte påverkad.
Det kanske var nåt jag reagerat på tänkte man. Jag beställde tid hos läkaren som jag fick träffa dagen innan julafton. Hon trodde också det var en allergick reaktion, men hon ville inte skriva ut kortison till mig eftrsom jag nu hade utslag på hela min kropp förutom i ansiktet.
Jag träffade även min barnmorska för den vanliga kontrollen.
Hon tyckte att mina utslag såg fruktansvärda ut,
 jag hade även lagt på mig vätska nu med.
Jag fick ta kisseprov för att se så att det inte läckte protein i urinen,
där såg allt bra ut.
En annan barnmorska fick se mina utslag med, hon nämde något som kallas PUPPP.

Min barnmorska ringde till förlossningen för att rådfråga. De tyckte att jag skulle komma in så att de fick titta på mig och utesluta havandeskapsförgiftning. Inne på förlossningen fick jag ligga med ctg kurva, där såg allt brta ut. Läkaren gjorde även ett tillväxtultraljud eftersom jag dragit iväg på tillväxtkurvan. Allt såg bra ut på ultraljudet, bebisen är normalstor sa läkaren (om man frågar mig så var hon inte normalstor vid födseln).
vi blev dock inlagda pga av min fruktansvärda klåda.
Jag fick tavegyl att äta, 6 om dan skulle jag äta.
Julaftons morgon kommer läkaren, det första han säger när han ser mig
"det är PUPPP hon har".
Så julafton 09 spenderades på sjukhus, vi fick dock permession så vi kunde åka hem till Johan:s mamma och äta julmat,
vi fick även sova hemma julaftonsnatten.

Vad är PUPPP?
Puppp är en allergiliknande klåda, man får nässelutslag
över hela kroppen, men inte i ansiktet.
Den kan i sällsynta fall drabba gravida kvinnor,
 klådan försvinner i regel efter förlossningen.
Klådan är inte farlig för mamman eller fostret,
däremot psykiskt påfrestande om man frågar mig.
70 % av kvinnorna som drabbas av PUPPP föder pojkar.

Den sista månaden sov jag på soffan för att det var bekvämare att sitta upp och sova, hade en fruktansvärd halsbränna så jag kunde inte ligga ned.
Nu började klådan försvinna sakta men säkert.
4 dagar innan nyårsafton började jag få värkar, hade det i 2 dagar, men de avtog, Tultan ville helt enkelt vänta till 2010. Nu började klådan igen, jag kliade och kliade. Kunde inte sova på nätterna eftersom det kliade så fruktansvärt mycket. Min hud var sönderkliad så nu sved det överallt. Man kunde tro att jag rullat runt i en nässelhög så illa såg det ut.

Den 7 Januari var vi hos barnmorskan. Jag sa då att mina utslag hade kommit tillbaka, eftersom jag nu var gravid i 38+3 så sa barnmorskan att vill jag inte mer så ska jag säga ifrån. sagt och gjort, min barnmorska ringde till specialist mödrarvården så att jag skulle få en tid där för samtal.
Dagen efter fick vi komma.
Den 8 Januari besökte vi specialistmödrar vården. Läkaren där undrade vad jag ville, jag ville bli igångsatt!!! Klådan gjorde så att jag inte sov på nätterna, jag var psykiskt utmamattad, jag bara grät om nätterna.
Läkaren kände på min livmoderstapp, jag var öppen 1,5 cm så då tyckte hon vi skulle avvakta till måndag, det var ju fredag trots allt!? Då brast det, jag bara grät och sa att jag orkar inte mer.
Läkaren gick ut från rummet för att diskutera antagligen med förlossningen, när hon kom in igen sa hon att de skulle sätta igång mig.

Jag fick en igånsättnings gel och fick ligga stilla i 1 timma. Skulle jag nu inte öppna mig, så skulle vi se runt 6 tiden vad man skulle göra, fortsätta eller avvakta till imorgon?

 Jag och J låg och läste, tittade på tv och väntade för att se om något hade hänt.
Jag började få sammandragningar, men jag öppnade mig inte.
När klockan var 6-7 på kvällen och jag inte hade öppnat mig något mer bestämdes det att jag skulle få bricanyl
(för att avstanna mina sammandragningar),
2 värktabletter och en insomningstablett så jag skulle få sova och vara någorlunda utvilad tills morgondagen.

Klockan 8 på kvällen la jag mig,
jag ville ju vara lite utvilad så jag orkade att föda barn.
2,5 timme senare vaknade jag av att jag hade onda sammandragningar.
vi ringde på barnmorskan, hon kände på mig
och det visade sig att jag var öppen runt 3 cm. 
Nu fick vi ett förlossningsrum istället för nu skulle det födas barn! Jag fick bada och andas lustgas, gud vad skönt det var. Jag satt nog i badet i 2 timmar, (tappade tidsuppfattningen när jag började andas lustgas).
Efter 2 timmars badande kände barnmorskan på mig igen, hon tog öven hål på mina hinnor. De frågade även mig ifall jag ville ha EDA, jag sa ja,
(har i efterhand frågat Johan varför det gav mig mig EDA eftersom jag inte minns pga av att jag var rätt så hög av lustgasen)
När klockan är runt 2 på natten får jag EDA, strax därefter vill jag börja krysta, men undersköterskan säger att "så fort går det inte" men jag sätter igång och krystar ändå och då inser de att jag är öppen 10 cm.
Mellan mina krystvärkar försöker jag sova, jag var så trött och sen hjälpte väl insomningstabletten till som jag fick tidigare. Tultan vill inte riktigt sjunka ner, så de försöker få mig ialla olika ställningar så hon sjunker ner, nu tycker jag att de är fruktansvärt jobbiga. Efter 1 1/2 - 2 timme krystningsarbete föds Tultan, med hjälp av yttre press eftersom hon föddes i djup tvärställning (huvudet ligger fel).
Allt som allt tog min förlossning 5 1/2 timme.

Känslan när jag fick upp henne på bröstet är obeskrivlig,
 man fylls av en sån kärlek och smärtan glöms bort fort.
Tultan visade sig också vara en riktig tungviktare 4460 g, 54 cm
(hon föddes i vecka 38+5)Pupppen försvann relativt fort, så fort Linnea var ute blev min hud mycket bättre.
Och ja det var värt allt ont, kliande, alla tårar,
 för när jag såg Linnea var det redan glömt.

 

Linnea Liv Johlin du är underbar och så älskad av din mamma och pappa.